Konstnären och jazzmusikern Ola Granath, Hudiksvall, har avlidit 84 år gammal den 9 maj 2024 i Hudiksvall. Ola var ledamot i Hälsinge Akademin under 19 år, varav 16 år som föreningens skattmästare.

En konstnär och musikant har gått ur tiden och lämnat vårt hälsingeland. Ola Granath var visserligen född i Stockholm 1939, men hade djupa släktrötter till fiskare i Hudiksvalls skärgård, särskilt Kråkön där han länge sommarbodde. Efter studier i Stockholm och tre års vistelse i Sydafrika, som chef för ett konsthantverkcentrum som drevs av Svenska kyrkan, kom han 1971 hem till Hudiksvall och slog sig ned i den gamla Fiskarstan med sin familj.

Det är inte lätt att försörja sig som seriös konstnär i landsorten så han började arbeta som teckningslärare. Småningom fick han flera offentliga uppdrag, blev  länskonstnär en tid i Gävleborg, gjorde projekt för Hälsinglands museum och visade sin konst på separatutställningar.

Han tryckte sin egen grafik och uppmärksammades för sitt ”träskmåleri” av en sumpmark utanför Hudiksvall, som idag är ett köpcentrum! Ola gav också ut två konstböcker, där ”Samtal under tiden” med poeten Thomas Tidholm speglar hans historiska konstsyn.

Samtidigt spelade Ola på sin tenorsaxofon och klarinett och blev stadig medlem i saxsektionen i dåtidens framgångsrika Hudik Big Band. I början på sin musikerbana hade han varit hårdblåsande popmusiker, nu var det jazzen som gällde. När storbandet lades ned, startade han ett eget jazzband, Creole Swing, som det verkligen svängde om, också vid prästhelgerna i kapellen i Hudiksvalls arkipelag.

2001 blev Ola medlem i kulturgruppen Hälsinge Akademi och snart dess skattmästare, inte enkelt i en sådan ostyrig kamratkrets. Hans improviserade fanfarer på saxen lyste upp akademins program och prisutdelningar 

Det var lätt att bli vän med en glad gamäng som Ola, som under sitt skägg och rökande sin ständiga pipa också var en tänkare som gärna fördjupade sig i bokläsning och begrundanden över samhällets och människors tillkortakommanden. En nedstämd mollton kunde då höras i hans lur och tal. Då var världen, som ofta i hans konst, svart-vit.

För denne skrivare blev Ola en klippa i akademiarbetet och den bästa kamraten, alltid beredd att hjälpa till i ur och skur. Som trivselfaktor var han oumbärlig.

Honom skall vi också minnas.

Jonas Sima

för kamraterna i Hälsinge Akademi