För 150 år sedan svepte den sista stora svälten över Hälsingland. Tiggarföljen drog längs vägarna. Tiotusentals svenskar lämnade sitt hemland.  Myndigheterna uppmanade folk att gå ut i skogarna och skära bark till barkbröd. Dödstalen, framför allt barnens, sköt i höjden. Utomlands samlade kända personer in pengar för att hjälpa Norrlands utsatta.

I dag är de så kallade ”storsvagåren” ett undanträngt minne, men i arkiv och samlingar finns mängder av ögonvittnesskildringar och minnen nedtecknade. Hungeråren har gjort avtryck i språk och musik och berättelser.

Lördagen den 18 november 2017 uppmärksammade Hälsinge Akademi hungeråren i ett eftermiddagsprogram på Hälsinglands Museum i Hudiksvall. Programmet innehöll utdrag ur lokala dagböcker och uppteckningar, musik, politisk historia, bildkonst och medicinsk expertis.

Medverkande var akademins ledamöter konstnären och illustratören Jens Ahlbom, musikanten och musikforskaren Thomas von Wachenfeldt, konstnären Ann Caroline Breig, kulturentreprenören Helena Brusell, läkaren Claes Sundelin och kulturjournalisten Gunilla Kindstrand.

Programmet avslutades med att filmaren och journalisten Jonas Sima introducerade och visade Olle Hägers och Hans Villius dokumentärfilm Ett satans år, som i dramatiserad form berättar om det svåra nödåret 1867. Museets hörsal var överfylld av en intresserad och skakad publik.

1. Seminariet inleddes med en låt från 1867 spelad av Thomas von Wachenfeldt. Foto: Jonas Sima.

3. Claes Sundelin, professor i medicin, samtalar med programledaren Gunilla Kindstrand om svältens fysiologiska påverkan på människor. Foto: Jonas Sima.

Ann-Caroline Breig visar sin visionära tavla om svält i vår tid. Foto: Jonas Sima.

Jens Ahlbom läser ur en skildring från svältåret 1867. Foto: Jonas Sima.

Jens Ahlbom och Jens Wachenfeldt samspelar kring gammal skänklåt. Foto: Jonas Sima.

4. Helena Brusell och Thomas von Wachenfeldt sjunger en klagovisa från svältåren. Foto: Jonas Sima.