Kort beskrivning av förslaget till ny hälsingeflagga

Av JONAS SIMA

Ledamöterna Björn Ståbi och Lars Ilshammar visar upp Hälsinge Akademins flagga, som formats av framlidne konstnären Bisse Thofelt, en av föreningens stiftare. Flaggan har inte blivit någon officiell hälsingeflagga. Foto: Jonas Sima.

Bildkonstnären och poeten Bisse Thofelt (1939-2010) var en av stiftarna till kulturgruppen Hälsinge Akademi 1988. En tid efter tillkomsten av den nya kulturgrupperingen presenterade Bisse oväntat ett förslag till en landskapsflagga för Hälsingland. Han ansåg att den gamla symbolen eller heraldiken för landskapet, med en gyllene hälsingebock mot svart bakgrund, nu var föråldrad; för att inte säga förlegad. En ny landskapsflagga behövdes, och i täten för en ny fana borde Akademin gå!

Bisses flaggförslag väckte emellertid inte omedelbar entusiasm i akademikretsen, som nu bestod av de tio ledamöter vilket fastslagits i den färska stadgan – ”runstenen” kallad. Flera ledamöter var emot att en korsflagga borde lanseras som den nya hälsingeflaggan; målaren Mårten Andersson framhöll exempelvis att en ny flagga inte kan bli officiell förrän riksheraldikern godkänt den. Det är nämligen mycket noga med måtten, färgerna och symbolerna i dessa sammanhang.

Hälsinge Akademi tog således inget beslut om att lansera en ny landskapsflagga. Däremot tyckte gruppen att Bisse Thofelts prototyp – framtagen hos flaggfabriken Svanen i Gävle – kunde användas som Akademins egen flagga i högtidliga sammanhang.

Och så har flaggan också nyttjats. Den har varje år fått pryda Akademins årsfest med årsmöte och utdelning av stipendier och konstnärsbelöningar, men också vid gruppens olika kulturarrangemang.

Hälsinge Akademis flagga har ett kraftfullt gult kors på mörkblå botten. Korsets ytterkanter har en röd bård. Det gula står enligt upphovsmannen för solen och hjortronen; det röda för lingonen, blodet och hjärtat; det blå för himlen, de blå bergen, sjöarna och poesin.

Till akademiledamöternas förvåning och kanske bestörtning kom Bisse Thofelts flagga att snabbt spridas över landskapet. Förmodligen bidrog flaggfabriken i Gävle till den spontana spridningen genom att trycka upp sortiment i olika storlekar. Snart kunde man se den fladdra från flaggstänger och på gårdsknutar såväl i byarna som i landskapets tätorter. Båtfolket började köpa mindre flaggor och sätta på sina båtar, affärsmän kunde hänga upp flaggan utanför sina butiker, campingvärdar hissa den över sina anläggningar, man började se flaggan på sommarstugor, i presentbodar där flaggan säljs som turistsouvenir eller typisk hälsingegåva till födelsedagar, etcetera.

Och så har det fortsatt. Den icke officiella nya landskapsflaggan är på väg att bli den officiella Hälsingeflaggan! Ingenting tycks kunna hejda flaggans spridning över landskapet trots att kritik riktats mot dess utformning, t ex att den liknar en omkastad Ålandsflagga och att själva korset har felaktiga proportioner, och liknande invändningar.

Hälsinge Akademi kan bara konstatera faktum och möjligen beklaga att flaggans tillskyndare inte tog patent på sin skapelse och att kulturgruppen inte har royalty på försäljningen.

Dock framhärdar kulturgruppen med att ständigt dekorera sina evenemang med Bisse Thofelts flaggoriginal. Inte nog med detta. Kamraterna uppvaktar varandra med ”akademifanan” i önskvärd storlek på större bemärkelsedagar. Följaktligen bidrar ledamöterna själva till att sprida den nya landskapsflaggan när de hissar den på sina respektive boställen i Hälsingland.

Så kan det gå när en flagga inte firas ner i tid.