Berättelsen om Nya Hälsingesången

Av: JONAS SIMA

Vi kommer från Hälsingland,
landet i nord
känt för sin skönhet och ett och annat mord.
När helgerna randas då vilja vi  s l å  s  s
Då går vi till grannarna, och grannarna till oss.
Men är det snövräk, så vi ej fara kan,
då stannar vi hemma
och slåss med varann!

Nya Hälsingesången: Nedtecknad av Inger Edvardsson efter Märta Brodén från Delsbo, bearbetad av Jonas Sima, tonsatt av Bengan Janson - Björn Ståbi.

Berättelsen om ”Nya Hälsingesången” har ett dunkelt ursprung och tillkomsthistorien äger sina luckor. Från början var sången förmodligen ingen sång alls, utan en glad tillfällighetsvers.

När textillegenden och hemslöjdsexperten Märta Brodén från Delsbo tilldelades Akademins hedersbelöning på Järvsöbadens trappa i juli 1994 fick hon sällskap av två andra hedersbelönade och två unga stipendiater. Märta Brodéns arbete med att bevara allmogetextilens tradition i landskapet och länet har resulterat i tre böcker, särskilt boken om vävning har fått spridning i hela landet.

Vid den sedvanliga supén efter prisceremonin med de belönade, akademiledmöterna och närstående höll Märta Brodén ett överraskande spralligt tacktal. Framför allt väckte det jubel när hon på delsbomål läste upp en vers som ingen tidigare hört. ”Alla storskrattade”, minns min hustru Inger, som efter middagen bad Märta Brodén skriva ner texten på en servett.

Märta Brodén sitter i mitten på Järvsöbadens trappa med Akademins pristagare 1994. Bredvid Märta sitter folkmusikforskaren Hugo Ljungström från Bollnäs och folklivsforskaren Helmer Söderbäck från Forsa. Bakom står stipendiaterna, serietecknaren Anders Persson från Klapparvik i Söderhamn och Thuva Härdelin, riksspelman i Järvsö. Bakre raden: Hälsinge Akademis formation 1994 - fr.v. Olle Häger, Peter Stormare, Jonas Sima, Walter Ramsby, Sven O Bergkvist, Lena Andersson och Bisse Thofelt. Foto: Inger Edvardsson

Märta skrev och berättade att texten författats av några ”hälsingepöjkar” som varit på besök i Uppsala och plitat ner versen i en gästbok på ett pensionat där de bott. Kanske var det i samband med en gasque på Gästrike-Hälsinge studentnation. Ingen kan längre så noga veta för Märta Brodén gick ur tiden redan påföljande år, 1995.

Efter festhögtiden renskrev jag texten på servetten. När jag några år senare fick i uppdrag av Folkteatern att skriva en teaterpjäs om sångaren Gösta Snoddas Nordgren – med ny musik av Bengan Janson och Björn Ståbi – kom jag att tänka på Märtas vers.

Jag letade fram texten, gjorde smärre ändringar för rytmens skull, och tillförde uttrycket ”snövräk” som jag plockat upp någonstans. Jag tänkte att pjäsens Snoddas skulle framföra sången i teaterstycket.

Bengan och Björn tog tag i sångtexten och lyckades tota ihop en melodi så svår att mycket få har lärt sig sjunga den. Dock har jag och Inger och ett par av våra hälsingevänner börjat använda den som snapsvisa och stoltserar ofta på fester med att framföra den på ett allt mer virtuost sätt.

Jag har kallat visan ”Nya Hälsingesången”, men har en växande känsla av att den aldrig kommer att slå igenom som landskapets nya nationssång.

Fortfarande är det Arthur Engbergs lika svårsjungna och högtravande nationssång som gäller – ­den som bygger melodin på en skänklåt från Ovansjö och inleds med tiraden: ”Såg du det landet där sjöarna le, och där forsens språng är en jubelsång uti skogens trolska drömmarsal?”

I vår akademikrets har tanken dykt upp att utlysa en pristävling för skapande av en ny och modernare hälsingesång. Om tävlingen blir av ska vi delta med vår version av Märta Brodéns nedtecknade vers, som blivit en visa och som du redan nu kan försöka lära dig sjunga med hjälp av Bengans bifogade notbild.

Och om någon läsare känner igen den finurliga ursprungstexten och dess tillkomsthistoria, ja, kanske själv var med gången den skrevs – var då vänlig att kontakta denne skrivare. Se, då blir det en verklig hälsingehistoria!