Vår ledamot Björn Ståbi är död

Björn Ståbi, spelman, Hörrgård. Foto: Jonas Sima.

Riksspelmannen, bildkonstnären och snickaren Björn Ståbi har avlidit, 80 år gammal på ett äldreboende i Ljusdal efter lång tids sjukdom i parkinsson.

Björn Ståbi var född i Stockholm, men hade släktrötter med Anders Zorn och Dalarna.

Han slog sig emellertid ned i Hälsingland och bosatte sig på 1960-talet i Hörrgård i Korskrogen i Ljusdals kommun, där han bildade familj. Med sitt virtuosa fiolspel utvecklade han spelmanstraditionen från båda landskapen.

Han betraktas i dag som en av de främsta traditionsbärarna i svensk folkmusik.

Ståbi medverkade ofta i radio, i TV och på många spelmansstämmor. Han och hans hustru Viveka grundade också en egen spelmansstämma i sin hemtrakt Hovra, där han ledde kurser för blivande folkmusikanter.

Han gjorde många skivinspelningar med vissångare och spelmän, utgav en solo-CD och skivor ihop med dragspelaren Bengan Janson.

På äldre dagar återupptog han sitt måleri och grafikskapande – han hade gått i Otte Skölds målarskola – och framträdde på flera konstutställningar. Han var också en skicklig träsnidare.

Sedan 1997 var han ledamot i kulturgruppen Hälsinge Akademi.

Björn Ståbi sörjes närmast av barnen Anna, Jonas, Kari och Mejt i ett tidigare gifte och av sin hustru Viveka och döttrarna Kersti och Elin med familjer.

Uttalanden:

Thomas von Wachenfeldt, riksspelman, tonsättare, fil dr, ordförande i Hälsinge Akademi:

Vår kamrat mästerspelmannen, bildkonstnären och konsthantverkaren Björn Ståbi har gått ur tiden. Sedan 1997 och fram till i höstas deltog han med osviklig lojalitet i akademins verksamhet; de sista åren, märkt av sjukdom, med stöttning av hustrun Viveka. 

Björns vänlighet, ödmjuka värdighet och högt stående konstnärsskap, som sträckte sig från det rustika till det sublima var en ovärderlig tillgång inom vår krets. Hans höga anseende skänkte tyngd och trovärdighet. Men framförallt var Björn en synnerligen god kamrat.

För mig och för en hel folkmusikvärld har han varit en av de allra främsta under 1900- och 2000-talen. En ”kulturfurste” och kulturbärare, men även en varsam och ödmjuk utvecklare av den svenska spelmanstraditionen. Björn Ståbi är definitivt en av de individer som för alltid kommer att befinna sig däruppe på spelmännens olymp.

Alla hans andra begåvningar inom bild- och hantverkarkonsten har kommit otaliga till glädje.

Jonas Sima, filmare, journalist, författare, sekreterare i Hälsinge Akademi:

Björn Ståbi var en spelmanslegend redan i sin samtid. Han blev också min vän och en pålitlig kamrat i vår hälsingeakademi. Ständigt beredd att ställa upp med fiolen och sin klokskap. Hemmet i kulturgården Hörrgård i Korskrogen var alltid öppet för besök, musikkurser och inspelningar med spelmän och trubadurer – och av film.

Jag hade nyttjat Björne som statist i en film om finnskogarna och upptäckt hans skådespelartalang. Nu fick han göra huvudrollen som den sista skogsluffaren i dokumentärspelet ”Kalle Kamrat”. Rollen gjorde han med suverän inlevelse.

Björne hade också en klurig filosofisk sida som inbjöd till långa samtal och många goda skratt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.